Nedräkning

Nu är det nedräkning tills jag slutar jobba det är bara 2,5 dag kvar. Det ska bli skönt att vara hemma den sista tiden innan förlossningen. Det är fortfarande en hel del sammandragningar och det känns precis som att någon (ja typ magen) drar i handbromsen och man kommer ingenstans när det sätter i.

Köket är klart och nu återstår endast att sy upp gardinerna vilket jag inte ser fram emot men det är bara att ta tag i det så det blir klart någongång.

Ikväll börjar återigen mitt favvo-höst-tv-program, Bonde söker fru! Återkommer med rapport. Hoppas det inte blir ett lika kudd-tätt-program som förra hösten. Då var det nästan peak i pinsamhetsfaktor. Vi får se!

Ensamma igen

Vi var ensamma även på denna föräldrautbildningen. Vi fick se en film om kejsarsnitt, titta på en amningsbh och se hur livets träd (även kallad moderkakan) en navelsträng och en docka ser ut i ett uppsytt tillstånd. Barnmorskan kunde även konstatera att bebisen nu är fixerad och är redo för "take off", när nu det blir. Ni vet vad Filip sa, bebisen kommer ut när den är klar.

Den stora tröttheten jag har, som jag själv har kopplat till låga järnvärden, stämde inte alls. Mitt järnvärde var 140 och det är mer än superbra. Jag vart helt förundrad och frågade barnmorskan varför jag då var så trött?? Hon tittade på mig och sa, men du är höggravid. Ibland tror jag att hon funderar på om jag är svagbegåvad, jag tycker jag är hyfsat med i de flesta fallen.

Köket var helt klart igår när jag kom hem. Stefan hade städat undan från byggarbetsplatsen och dessutom dammat, dammsugit och torkat samtliga golv. Det mesta hann jag med igår kväll och nu ska det sys gardiner för glatta livet och göra det sista piffet. Jag längtar!

Over and out

Föräldrautbildning

Idag ska jag och den blivande barnafadern återigen på en föräldrautbildning. På kallelsen står det; Amning och BVC presenterar sig. Jag fnissade lite när jag läste det för jag så en BVC-sköterska som presenterade sig och sen ett bröst som sa, hej hej. Ja det är endast min lätt juvenila humor som satte fart.

Målarna är nu klara i köket, hallelulja! Stefan som jobbar eftermiddag den här veckan, har nu städat av köket och nu kan allting ställas tillbaka och vi kan återigen använda köket, halleulja igen! Den som är lite ledsen över att vi ska äta hemma igen är Filip. Han vart så glad igår när målarna inte var klara, för då kunde han få äta hos sin älskade Linn Linn Larsson igen.

För övrigt har jag gått in något komatillstånd, är trött morgon, middag och kväll. Nattetid sover jag som en stock och jag skulle inte märka av en hord av elefanter i sovrummet. Vi får se hur järnvärdena är idag, misstänker att de är något låga...

Pondusen vann...

Så blev det, pondus-målaren vann. De har endast några småsnuttar kvar att sätta upp ovanför köksskåpen sen är de klara. De känner förmodligen inte samma iver som en annan att det ska bli klart i köket. Men imorgon när jag kommer hem från jobbet, då är allting klart och vi kan städa av. Stefan ska bygga köksö på fredag och den blir klar i helgen.

Jag och Filip har besökt Mc Donalds ikväll för matintag och vi har åkt runt och letat efter ett avlastningsbord/sidebord till matsalsdelen men vi har inte hittat något som passar. Letandet går vidare med andra ord.

Over and out from a byggarbetsplats

Herregud!

Är det bara 32 dagar kvar till den dagen barnmorskan har sagt att bebisen förmodligen inte kommer att titta ut! Det är nämligen bara ett fåtal procent av alla barn som kommer på den dagen de är beräknade. Jag som är van från adoptionsvärlden att det knappt går framåt i väntan och nu känns det som att det springer iväg.

Filip berättade för mig igår att bebisen kommer att komma ut när den är klar och då kommer det att göra ont i magen på mig. Han går från klarhet till klarhet och han har så rätt, bebisen tittar ut när den är klar och det finns inget jag kan göra för att varken förlänga eller förkorta tiden i magen. Han är klok!

Målarna har slutspurt hemma hos oss just nu. Den yngre målaren (heja heja) säger att de blir klara IDAG, den äldre målaren säger att de blir klara imorgon. Så nu får jag se när jag kommer hem, är det pondus före kvickheten som vinner.

Tack till Mimmi och Helen som har låtit oss ätit hemma hos er på kvällarna nu när köket har varit under blockad. Tack!

Det ska nog gå vägen

Föräldrautbildningen gick över förväntan. Det visade sig dessutom att jag och Stefan blev alldeles ensamma med barnmorskan som höll i det, precis som när vi gick föräldrautbildningen inför adoptionen. Det verkar nog som att vi ska överleva både jag och bebisen.

Stefan och Filip är iväg på fisketävling i skrivandets stund, de har laddat länge för den och jag hoppas innerligt att de får upp några riktigt fina fiskar. Filip har blivit lika fisketokig som sin pappa och det som är det allra bästa är att han kan sitta still i timmar och fiska. Själv ska jag linka runt på stan så gott jag kan och handla de sista bebiskläderna. Jag har kommit på att bebisen nog kan behöva byxor och någon body till när den väl tittar ut.

Ikväll ska vi dessutom på en av hösten stora begivenheter, KRÄFTSKIVA! Vi älskar kräftor alla tre och vi har dessutom beställt extra kräftor som vi ska smaska på senare i höst.
Nä, nu ska jag fixa frukost i mitt väldigt otrevliga kök. Vi håller på att renovera köket för tillfället och det är en riktig byggarbetsplats. Målarna har sagt att det ska bli klart nästa vecka och det hoppas jag innerligt.

Mysigt att äta helgfrukost vid, NOT!

Nu ska sprickorna bli ett minne blott, hurra!

Det är skönt att ha hantverkare som fixar allting nu när jag är

höggravid och vi har fullt upp med allt annat. MEN det hade

nog sjuttsingen gått fortare om vi hade gjort det själva...