Nu har all snö försvunnit utanför köksfönstret och fåglarna kvittrar som galningar, är våren på G? Har han där uppe äntligen hört mina böner om en tidig vår? Apropå bön, så ska man passa sig för det har jag märkt. Häromnatten blev det alldeles för lite sömn, det berodde dels på att jag la mig alldeles för sent och att Filip vaknade på natten och låg vaken och då kan jag inte sova. Jag kan endast sova när samtliga i rummet har "sovandning", jag tror att det är ett mammafenomen för Stefan har inga som helsta problem att somna före både barn och fru.
Men i varje fall, kvällen därefter gick vi och la oss vid 21 för att vi skulle få ta igen den förlorade sömnen. Jag lägger mig i sängen, knäpper mina händer och säger: Kära gud, låt mig få många timmars sömn i natt, jag behöver verkligen det. Jag släcker lampan, somnar till och vaknar 30 minuter senare av att Erik bökar runt och spyr sen över hela sig, gröt och den senaste amningen kommer över hela honom och delar av sängen. Stefan blänger då på mig och säger: Jag förstod att den där bönen skulle skapa oreda här hemma!
Så nu är det slut på böner och vi kör på som vanligt istället, men man måste ju får försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar