Idag är det en skogstur som står på agendan. Vi ska plocka granris till blomlådorna. Den känslan att kunna röra sig obehindrat som jag har just nu är helt underbar. På slutet av graviditeten hade jag sammandragningar så fort jag rörde mig fortare än en mördarsnigel och en abnorm trötthet och en lätt släng av depressivitet. Allt är såklart som bortblåst nu och jag njuter. Bara att kunna gå ut och gå igen och kunna gå in en bit i skogen och plocka granris är för mig den en enorm lycka just nu, att kunna röra sig obehindrat, att jag kan bestämma vad jag vill göra och inte göra, det är inte kroppen som sätter stopp för det.
Jag brukar ofta säga att varje dag man vaknar utan värk i kroppen och man kan röra sig obehindrat ska man vara glad, jo, jag sa det även innan jag själv fick känna på hur det var att ha begränsningar i livet.
Så denna gråmulna novemberdag skuttar jag med glädje ut i skogen och plockar granris, bara för att jag kan det!
Vad roligt att höra ifrån er igen och höra att ni alla mår så bra!
SvaraRaderaHör av dig när du har tid och lust att träffas.
Kram
A-K
(ÖF har öppet tre fredagar till innan juluppehållet, kanske vi ses då?)
Fortsätt att skutta omkring och var glad!
SvaraRaderaA-K, jag kanske hinner in till ÖF innan juluppehållet, det vore väldigt roligt att se alla småkottarna där. Ni är hjärtligt välkomna hem till oss, i helgen är vi fullbokade men annars är jag ju hemma på veckodagarna nuförtiden.
SvaraRaderaJohanna, jag skuttade å det kraftfullaste kan jag lova. Filip han ramlade ner från en 4 m hög sten och skrapade ena knogen. Sigge han sprang så fort i skogen så han missade en lite stubbe så han gjorde illa tassen lite grann. Erik han blev för varm och skrek så han fick jag ha på axeln, men det gjorde ingenting! Jag var så glad att jag kunde ta mig ut i skogen och njuuuuuta.