Den här hösten verkar vara den Stora-separations-hösten för folk omkring oss. Vi har ett par vänner som ska separera och de håller på att mecka runt med olika boenden, barnen ska alltid bo kvar i huset och föräldrarna ska flyttar runt enligt ett icke fast schema. Sen vill de separera olika mycket kan man säga, ena förälder är helt bestämd och den andra är i sorg och vill inte alls.
Igår fick jag ett meddelande av en vän i adoptionsvärlden att de ska separera, det var nog de sista jag trodde skulle separera för de hade så mycket på gång tillsammans. Jag blev nog uppriktigt chockad när jag läste hennes meddelande.
Det blir minst sagt korskopplat i huvudet på mig/oss när alla runtikring separerar. Här sitter vi med en alldeles ny liten varelse i vår familj, vi är så förälskade i vår lilla Erik och vi är så glada och tacksamma att vi har fått ännu ett barn. Vi lever fortfarande som i en lyckobubbla och våra vänner runtikring oss separerar. Nu hoppas jag innerligt att jag slipper gå igenom det våra vänner går igenom, det verkar inget roligt skoj....
Hej!
SvaraRaderaUsch ja.. låter inget vidare att separera. Vi har upplevt några kring oss också.. och det jag upplevt är att det alltid är jobbigast för barnen. Tar lång tid innan de landar ordentligt igen!
Nä det gäller att kämpa på! "I goda och svåra stunder" lovade man ju varandra. <3
Kul att läsa att allt går bra i "nya" familjen. Ni verkar ha det riktigt myspys!! :o)
Lille Erik är verkligen söt och Filip ser så stolt ut på bilderna.
Kram till er alla från oss i Skåneland.