Bekännelse

Jag har en bekännelse att göra, eller förresten det är många av er som redan vet om min kärlek till Karl "Kalle" Moreaus. Jo så är det, jag är väldigt förtjust i honom. Häromdagen var han på tv och jag sa till Filip: Jag tycker han är söt, och pekade då på Kalle Moreaus. Filip svarade: Är HAN söt mamma? Det kändes inte som en kommentar ifrån en 5,5 åring utan som en kommentar från en 25 åring. Ja, svarade jag då lite svagare i rösten, jag tycker han är väldigt söt. Han förstod inte och det är det inte så många som gör, min faschination över Kalle Moraeus.

Jag har försökt utröna varför jag gillar honom så mycket och har kommit fram till olika anledningar. Dels är han väldigt duktig att spela och sjunga, när han spelar Födelsedagsvals till Mona med Benny Andersson och Orsa Spelmän blir jag riktigt glad, förresten har jag nämnt att jag är något uråldrig i min musiksmak, nä nu kom väl ännu ett erkännande.

En annan orsak som jag tror är att jag gillar Kalle så mycket är att han och jag är lika långa, på pricken! Vi är båda 160 cm över jorden. Det för mig osökt in på att om vi skulle så bredvid varandra på säg, vimmelbilder tex och jag skulle ha högklackat på mig så skulle jag se LÄNGRE UT än honom och jag har nog aldrig varit längre än någon i hela mitt liv. Det för mig osökt in på att jag skulle förmodligen se ut som en fotomodell, ja typ Vicky Andérn och hennes nya lite halvsatta pojkvän kungabarnens kusin Gustav Magnusson.

Linda Silfvernagel och Kalle Moreaus, eller inte ;o)